Kommunikation i relationer kan vara av ett flertal typer. Kommunikation som inte löser ett primärt mål filtrerar nog de flesta bort, snabbt.

Ett par exempel på typer av innehåll i kommunikation:

1. status-uppdateringar (“Hur e läget?” “Fint.”)
2. pladder och info (“Vad gjorde ni på gympan idag då?” “Samma gamla vanliga, hinderbana.”)
3. försäkranden (“Du klarar det!”)
4. fel-meddelanden (“Nej, ha inte i timjan i pajen.”)
5. diskussion och inspiration (“Jag ser pappersprototyper som vårt främsta utvecklingsverktyg.” “Jaha. Vilka fördelar och nackdelar har den typen av prototyper jämfört med html-prototyper?”)
6. slagsmål (“Sluta skriva på din blog att jag är fet!” “Men du är ju det ju!”)

De sex typerna ovan tycker jag är listade i ökande viktighets-ordning. Diskussioner är alltså viktigare än pladder.

Innehållet i status-uppdateringar oss människor emellan är nog riktigt oviktigt. Vi fortsätter endå med dem, för de är en mycket viktig del i att underhålla relationer oss människor emellan. Interaktion handlar ju primärt om att underhålla relationer.

I webbapplikationer finns det många tillfällen då inte personer pratar. Istället pratar ‘systemet’/’webbplatsen’/’applikationen’. ‘Applikationen’ har inget ansikte, ingen röst.

Användarna har ingen personlig relation till ‘applikationen’. Därmed har användaren väldigt liten anledning att delta i interaktion med ‘applikationen’.

Vilka motsvarigheter till de ‘riktiga’ interaktionstyperna ovan finns det då i webbapplikationer?

1. status-uppdateringar “Du är på steg 2 av 5”
2. info och instruktioner: “Fyll i fälten och klicka på ‘skicka'”
3. försäkranden: “Det går snabbt och är gratis att bli medlem”
4. fel-meddelanden: “du glömde fylla i din e-postadress”
5. diskussioner och inspiration: utförliga artiklar om intressanta ämnen och trevliga diskussioner mellan personer
6. slagsmål: flame wars

Jag vill säga att webbanvändare generellt inte läser någonting före punkt 5 och 6 ovan. Diskussioner och slagsmål däremot kanske man ögnar igenom, eller till och med läser.

Generellt kan man alltså säga att den text som webbproducenterna skriver inte läses, medan användargenererad text kanske läses.

För webbskapare betyder detta att extremt fokus behöver lägas på att inte behöva felmeddelande, instruktioner och sånt blaj. Användartester är självklart en av lösningarna på problemet.

Ett intressant undantag tror jag är Inspiration. I applikationer där användaren ska skapa något (skriva en text, bygga en frågesport, publicera ett fotogalleri) kan rent inspirations-skapande innehåll hjälpa användaren. Jag tänker mig att ‘inspirationen’ visas i eller nära flödet som användaren går genom för skapa artefakten. Inspirationen är därmed en del av ‘systemet’.

Anledningen att inspiration kan vara värdefullt är att inspirationsmaterialet löser ett av användarens primära problem: “Jaha, jag ska skapa ett fotogalleri. Hur vill jag att det ska se ut då?” Felmeddelanden och statusinfo löser inga primära problem för användaren.

/ Björn

ps. Självklart ska vi tillse att status-meddelanden och hjälp-texter finns tillgängliga på de ställen där se behövs. Så gäller även text och andra element vars syfte är att försäkra användaren om att han kommer klara av skapandeprocessen. Grejjen är dock att de ska vara lagom osynliga och att man aldrig får se dem som något primärt i applikationen man skapar. ds.